Gästblogg om Drivkrafter | Varför vi gör, eller inte gör, det vi gör?

Hej jag heter Andreas Bohlin och är kompis med Niclas. Jag arbetar med föreläsningar och workshops med fokus på drivkrafter och mätetal. Lite förenklat kan man säga att jag anpassar idrottspsykologi till arbetslivet.

13620332_10153854202933160_5501673181562649442_nJag har länge varit intresserad av drivkrafter. Inte bara hos de som riskerar livet för att bestiga Mount Everest utan även drivkrafter i vardagen, på arbetet eller när vi tränar.

Min resa för att försöka förstå våra drivkrafter, fick mig tillbaka till Universitet. Jag läste olika kurser inom psykologi och sociologi men där jag kände att jag närmade mig mitt intresseområde var när jag läste Idrottspsykologi.

Det är lätt att tro att Idrottspsykologi bara handlar om att få supermotiverade Zlatantyper att bli ännu bättre. Men när det gäller det, som med ett bredare begrepp kallas motivationspsykologi ligger idrottspsykologerna i framkant.

Så vad har vi människor för drivkrafter, eller vilka behov strävar vi efter att uppnå? Vi tar och hoppar över en hel rad psykologer som utvecklat det som Maslow kom fram till (ja ni minns rätt, pyramiden med sex, mat etc.)

Self Determination Theory

Idag utgår de flesta idrottspsykologer från en modell som kallas Self Determination Theory (SDT). Enligt SDT (i dagens moderna samhälle) så påverkas vår motivation främst av tre faktorer:

  1. Kompetens: (känna att vi KAN något, att vi är BRA på något)
  2. Självbestämmande: (vi kan styra och påverka de vi gör själva)
  3. Social meningsfullhet: (vi är sociala individer och har behov av att kunna umgås och relatera till andra människor)

selfdeterminationtheory

Om ni har barn eller om ni minns när ni själva var barn, i vilken miljö eller situation kunde ni känna ”fullt blås i motivationsfaktorerna”?

Man skulle ju önska att alla sa – i skolan! Tyvärr är det ju inte så. Även om det blir bättre och bättre så är det för få som får känna ”jag kan något, jag är bra”. En del av de som får väldigt höga betyg riskerar att kallas plugghästar och hamna utanför den sociala meningsfullheten.

Nästan ännu värre är att detsamma gäller i allt för många sammanhang inom ungdomsidrotten. Men det är nog en annan blogg. Det finns dock en situation där dagens barn kan känna fullt blås i motivationsfaktorerna, men när är det?

När det gäller träning och motivation handlar det om ett samspel mellan psykologi och fysiologi. Här kan man säga att vi inte har full synk mellan hjärna och kropp. Våra drivkrafter, Hjärnan söker snabba bekräftelser på Jag är bra! Jag blir bättre! Fysiologiskt så får vi ofta en snabb positiv effekt när vi börjar träna, eller tränar något nytt. Men för eller senare kommer vi att nå, ibland väldigt långa ”platåer” då vi tränar och kämpar men ser ingen progress. Det leder oss in på nästa viktiga förutsättning.

Uthållighet och det har det i och för sig forskats kring länge. Men det är först nyligen som begreppet GRIT börjat användas. Det är en Amerikansk forskare som heter Angela Duckworth som myntat begreppet. Det handlar förenklat om förmågan att klara att driva mot mål som ligger långt fram i tiden.

6-20_www_angela_duckworth_quote2

Niclas har ju satt upp ett mål att göra en Ironman på mindre än 10 timmar, ett jättetufft mål som dessutom ligger månader ja till och med år framåt i tiden.

Vad är det då som påverkar vår Grit? Enligt forskningen så är det framförallt fyra faktorer som styr vår förmåga till uthållighet:

  • Intresse: för det man satt upp mål för. I Niclas fall tror jag han uppfyller det här kriteriet. Han gillar sin cykling, löpningen och till och med lite simning. Att träna är en del av hans personlighet.
  • Jobba hårt: Här är Niclas extremt stark vare sig det gäller yrkeskarriär, rehab efter skada eller att ge allt i ett lopp. Extremt stark mentalt det som ibland kallas pannben.
  • Syfte/mål; Det räcker inte bara med att dunka in 1000-tals träningstimmar. Enligt forskningen behöver vi ett tydligt syfte/mål och vi behöver kunna mäta progress, alltså att vi rör oss mot målet. Syftet kan ofta vara personligt (vi andra behöver kanske inte förstå syftet men personen själv måste vara helt klar med syftet). Här är jag lite osäker på Niclas syfte, men det är som sagt personligt och inget man behöver dela med andra.
  • Tro/hopp; Det handlar om att ha en övertygelse om att vi kan nå vårt mål. Det kan vara extremt utmanande men vi måste vara övertygade om att det är uppnåeligt. Också här tror jag Niclas har alla förutsättningar, han har kört ett antal Ironmans, han har satt delmål och en plan för hur han behöver förbättra sig i de olika grenarna.

Jag har få i min bekantskapskrets som jag tror har så goda förutsättningar att klara ett så här tufft och långsiktigt mål som Niclas. Det beror inte på hans talang eller att han är bra på att cykla eller springa utan på hans höga Grit! Han klarar motgångar och fortsätter kämpa.

2015122715347960_sbig

Många av de som sätter upp jättetuffa nyårslöften, alla de som nu i januari och februari gör att man får köa till duscharna på gymmet, skulle klara sig bättre genom att träna sin Grit (ja det går att träna!). Det skulle långsiktigt ge mer än att köra 3-4 ”nära döden pass” i veckan, som allt för ofta slutar i skada, uttråkning eller att man inte ser någon progress och blir en soffpotatis i 10 månader tills det är dags igen.

Men i Niclas fall ser jag inga sådana risker, har han bara syftet klart för sig kommer sub-10 sitta som en smäck.

Tror att vi andra, som har glädjen att följa Niclas väg, kan lära oss en del av vilka egenskaper och faktorer som egentligen är viktiga för att vi ska uppfylla långsiktiga mål vare sig det handlar om träning, karriär eller andra mål.

När får barnen uppleva fullt motivationsblås då?

När de spelar dataspel så klart! De är så spelen är uppbyggda. Barnen får hela tiden veta att de är bra och att de blir bättre (progress), de känner att de kan styra själva (ja inte avbryta bara för middag eller läxor men det är en annan sak) och de kan definitivt relatera spelandet till sina kompisar.

Tack för ordet, Andreas Bohlin

12247052_10153339265633160_8312180724929721376_n

 

One thought on “Gästblogg om Drivkrafter | Varför vi gör, eller inte gör, det vi gör?

  1. Superspännande och intressant inlägg! Jag känner igen mig i nästan alla delar. Du som känner mig Niclas, förstår vad jag menar med igenkänningen 🙂 Bra koppling till barnen och dataspel. Tack både Andreas och Niclas!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s