Tjocka kan inte löpa …

Under tre år har jag kämpat med en del myter – eller negativa tankar som jag burit med mig under träning. Eller rättare sagt, myter som fungerat som dåliga ursäkter.

Jag var en överviktig (+20 kg) icke löpare när jag kom till insikt att jag behövde en förändring. Att vid den tidpunkten kunna se mig som en löpare fanns inte på kartan, ännu mindre att springa Marathons eller ultra Marathons. Jag var väldigt tung då och är enligt mitt eget tycke fortfarande tung. Idag väger jag 89 kg och är 182 cm lång och min idealvikt är 83 kg. Jag har många gånger tänkt den där tanken; Niclas, din vikt gör att du aldrig kommer att kunna springa fort (än mindre långt), du är för tung för att springa Marathon, du får inte plats i en funktionströja, du kommer bara att skada dig. Dröm vidare … löpning föds man till.

Tjock

Det finns naturligtvis ingen som helst anledning för tunga personer att inte hålla på med löpning. Det handlar mer om hur du lägger upp din löpträning. Lätt jogg, gå, sprinta, gå. Distans och fart är oviktigt – kontinuitet, glädje och att se sin egen utveckling är motorerna som krävs. Att sätta upp mål är viktigt men delmålen är ännu viktigare tycker jag. Små steg mot stora mål. Dock måste man lyssna på sin kropp. Den måste få vänja sig och du måste ge den en chans att återhämta sig mellan varven.

När jag gick från att inte löpa överhuvudtaget till att sätta igång med löpning, till att successivt hitta glädjen till löpning och sakta men säkert se min egen utveckling, tänkte jag mycket så här; få bort jag-är-för-tjock ur huvudet. Titta hur andra duktiga löpare gör, och gör som dem. Det hjälpte faktiskt mig. Bort med de negativa tankarna. Du är inte för tjock.

När de negativa tankarna var borta, kom nästa utmaning, eller snarare fråga om utmaning. När jag väl varit igång med löpning en längre tid stagnerade min utvecklingskurva. Jag tränade för likformigt och sprang i princip samma distanser. En annan typ avIMG_3249 lathet infann sig. Varför utmana kroppen!? Men då, när jag behövde det som mest för att få en nytändning, fick jag förmånen att börja springa med ett löpargäng i Täby – Viggan Runners. Grymma killar och tjejer med ett gemensamt intresse – löpning. Genom dem bröt jag min stagnerande kurva och jag började att utvecklas igen. Jag fick och får fortfarande tips och råd till att förbättra mig. Mina återkommande utvecklingsområdena är;

  1. Kroppen sjunker ihop
    Jag sjunker ihop i höften och ”blir sittande” och då kan inte benen jobba optimalt. Då blir jag snabbt trött och energiförbrukningen ökar. Fick lära mig att jobba mer med core, springa med stolthet (räta upp sig) och det bästa tipset: tänk till varje 5km hur jag springer och rättar till därefter.IMG_3405
  2. För långa steg
    Jag kämpar fortfarande med att få ner steglängden. Långa steg ger ett studsigt löpsteg där en massa energi går åt till att föra kroppstyngden upp och ned i stället för framåt. Jag räknar stegen eller använder min Garmin Fenix för att hålla nere stegen. Sakta men säkert förkortar jag mitt löpsteg.
  3. Armföring
    Mina armar pendlade i sidled vilket skickade ut energi åt helt fel håll. Detta påverkade min löpstil väldigt negativt. Negativ vridning i överkroppen motarbetar benens framåtdrift och att spänna armar och händer ger bara en massa värk. Viktigt att skicka all energi framåt och tänka på att skaka loss titt som tätt.
  4. Löpare går inte
    Jag levde ganska länge efter den myten. Om man ska springa ett pass – då springer man hela tiden. Jag intalade mig att om jag övergår till gående ger träningen ingen effekt, träningspasset blir ofullständigt. Men att ta en kort vätskepaus varje 5 km och att vid långa distanspass – gå i backar, gör att mina distanspass ger betydligt mer än tidigare.

Jag är inte utbildad eller ett geni inom löpning. Men det jag har fått lära mig genom löparkompisar, förebilder och coacher samt med mina egna erfarenheter försöker jag ge tillbaka. Till vänner som vill komma igång, skapa en förändring eller som ganska nyligen – arbetskollegor som under 12 veckor tränar löpning för att nå målet; Springa Stockholm Halvmarathon. Att få följa dem är riktigt inspirerande. Det ger mig energi att fortsätta, det är motorn som driver mig framåt. Att se andra lyckas inspirerar mig  till att vilja lyckas. Så stort tack till alla er som inspirerar mig.

Hey! Visst finns det tjocka som inte kan springa på grund av ont i rygg, knän eller fötter – men det finns många smala och vältränade som också får ont i rygg, knän och fötter. Sitt inte där och tro att du inte kan, det finns för mycket vilja och potential i dig för det! Låt inte dina negativa tankar, dessa myter som maskerar sig som dåliga ursäkter, hejda dig från att göra om dina drömmar till faktiska mål! Må låta klyschigt, men kan jag, kan definitivt du. Så ut i spåret med dig! 

Impulsiv eller bara puls …

Tung, känner mig så tung. Inte på grund av vikt eller yttre påverkan. Bara mentalt. Känner så ibland, inte ofta, men ibland. Det är då jag kommer på de där utmaningarna. Den där grejen som kan ge min hjärna den där kicken som den febrilt letar efter. Jag kliver in i en liten bubbla, tänker tillbaka på mina bästa ögonblick, plockar fram några bekräftelser som jag medvetet eller omedvetet lagt in på mitt egna lilla konto där bak i huvudet. Har precis druckit en Ironman på Joe & The Juice, Arlanda flygplats. Det är den 18 augusti och jag ska snart flyga till Malmö för att träffa mina kollegor för jobb och möten. Men när jag sitter där och laddar upp min energihungrande kropp så är det två saker som poppar fram 1) jag ska göra en Ironman på 10 timmar innan jag fyller 50. Helst redan nästa år. Jag fyller 47 den 21 september. 2) jag ska börja blogga. 25 minuter innan avgång startade jag datorn, hade halvvägs registrerat ett konto på WorldPress och redan satt måltiderna för att nå max 10 timmar (sim 1,05h, cykel 5,0h, löpning 3,45h och T1/T2 max 8 min). Då har jag 2 minuter att flexa med – riktigt bra tänkte jag.

Jag log, reflekterade, log igen. Stängde datorn och undrade vad min idrottsliga förebild Carl Brümmer har att säga om det här. Kör-beteendet är JAG i ett nötskal.ironman barcelona 230x120

Nä, denna gång ska jag göra det; by the book – men vilken bok är det? Boken handlar för det första om att göra rätt för mig själv och dem i min närhet. För det andra att ta till mig rätt verktyg för att kunna nå den prestationsnivån jag nu satt siktet på. Därför ska jag inleda med att göra följande;

  • Förankra med familj (check)
  • Prata med Carl Brümmer (check)
  • Bestämma mig för vilken Ironman 2017
  • Ta fram en träningplan
  • Få tillgång till en löpcoach
  • Få tillgång till en nutritionscoach
  • Få tillgång till en sim-coach
  • … och lite annat

Men mål sätter jag själv – 10 timmar ligger fast. Nu handlar det om att ta hjälp av experterna. Bloggandet, yes – det är ju redan igång🙂

Mål 1 | 10 timmar på en Ironman

Varför 10 timmar? Bra fråga Niclas! Det är en bra siffra. Nej, den bygger på de magiska tiderna som jag nämner ovan. Tider som jag anser är rimliga att klara av – med rätt inställning, omställning och utveckling. Inställning (att vilja nå ett väldigt tufft mål genom delmål) | Omställning (att klara av att gå från impulsiva träningsbeteenden till struktur och kvalitet) | Utveckling (att kunna ”mäta” min utveckling inom de områden som kräver förbättring).

Mål 2 | Blogga om det

Varför blogga? Jag gillar sociala medier såsom Instagram, Facebook och LinkedIn. Jag är aktiv, ibland lite väl aktiv enligt mig själv och andra. Självklart handlar det om mitt ego och att få bekräftelse men på senare tid går det mer åt att bli inspirerad och att få inspirera. Att ”posta” ett inlägg är enkelt! Men att blogga kräver engagemang, tankeverksamhet och viljan att berätta mer än en bild och några korta meningar. Min förhoppning är att utveckla mitt skrivande, använda bloggen som ett verktyg för att hålla fast vid planen samt kanske inspirera någon annan. Du får avgöra med tiden.

untitled